everydaystories

2008 avslutades med en nyårsfest där Emil spräckte kostymbyxorna och jag och Carl stod som finalister i en tävling. Det gällde att lyfta upp en avklippt papperspåse från golvet med munnen, utan att nudda golvet med armarna. Carl vann. Men han fuskade såklart. Och sedan började 2009.

JANUARI
Ska jag vara ärlig så är det bara en enda dag jag minns ifrån januari 2009, lördagen den 10 januari. Morgonen då Carl sa så många vackra ord om kärlek, framtid och evighet. För att sedan gå ner på knä och ställa frågan som jag väntat på så länge. På vägen in till stan log jag så mycket att det nästan gjorde ont i käken. Och ännu mer log jag nog inne i guldsmedsaffären och tänkte att detta är så stort! För tanten bakom disken var en förloving antagligen vardagsmat, men hon var väldigt trevlig ändå minns jag. Och aldrig hade jag trott att det skulle vara så lätt att välja ring. Jag som brukar ha sådan beslutsångest. Någon vecka senare bestämdes datumet för bröllopet och därefter började en halvårslång rolig planering.

FEBRUARI
Februari var månaden som bestod av nedräkning till den stora resan. Under tiden tog en person åt sig äran för något som jag kämpat med, utan att han ens reflekterade över det. Jag var arg och ledsen, men fick faktiskt en ursäkt efter ett tag. Det var också månaden då Carl och jag slog rekord i antal omgångar tvättade maskiner tvätt på en kväll, nämligen tolv. Och sen äntligen, kl. 12.15 söndagen den 24 februari lyfte planet som skulle ta oss mot New York! Vi landade sent söndag kväll New York tid och tog oss in mot Manhattan. Vi somnade alla 4 med en stark längtan efter morgondagen. Det första vi såg när vi steg utanför hotellet morgon efter var Empie State Building rakt framför oss, vi förstod inte hur vi hade kunnat missa den kvällen innan. Vi hade det fantastiskt och vi såg så många saker, platser och gator som vi tidigare bara sett på TV eller läst om. Det går knappt en dag utan att jag tänker på denna helt obeskrivliga stad och jag kan inte vänta tills jag får åka dit igen.

MARS
Efter 5 underbara dagar i en iskallt New York var det åter dags att sätta sig på ett flygplan, denna gång mot Mexico! Vi landade i Cancun och tog oss därfrån till Playa del Carmen. Vi bodde på ett jättemysigt hotell med världens godaste färskpressade apelsinjuice. Dagarna spenderade vi på stranden och i det turkosa havet. På kvällarna blandade vi oss med folkvimlet, satt på restauranger och kikade i butikerna på femte avenyn, ja huvudgatan hette faktiskt så även där. Den dag jag minns allra mest var när vi hyrde en jeep och åkte runt. Av en slump hamnade vi på den mest fantastiska strand jag någonsin sett. Det var som tagit ur en tavla. Efter några dagar åkte vi vidare mot den lilla ön Isla Mujeres där vi spenderade de sista dagarna av vår semester. Här körde vi runt ön med golfbil, smygsolade på en privat strand och stod på en klippa där det sas att man var den första i Mexico att se solen gå upp varje dag. Sen om det var sant...

APRIL
April var månaden då jag fyllde 29 år. Jag tänkte mycket på min ålder och vad jag ville göra i mitt liv innan jag skulle bli vuxen på riktigt. Jag kämpade på jobbet med att försöka finna någon slags ro och glädje mellan alla människor där, och trodde att allt till slut skulle vända. Aldrig kunde jag ana vad som skulle komma att hända.

MAJ
Möhippa! Jag hade mina föraningar om att den skulle ske just den dagen och väskan stod redan packad när det plingade på dörren. Jenny och Mia hade planerat en kanonbra möhippa med aktiviteter som passade mig som handen i handsken. Det var en jättemysig solig dag där jag fick göra mitt alldeles egna silversmycke samt spela in 2 låtar i en riktig studio. Det var så himla roligt! Kvällen var på ett sätt en liten besviskelse, men samtidigt en kväll då jag verkligen insåg vilka som verkligen är min sanna vänner. Resten av månaden var det planering, planering och planering. Klänningsprövning hundra gånger om, provsminkning och frisyrdiskussion. Några få lata dagar i huset i Spanien för att vila upp oss inför den stora dagen. Nervositeten steg för varje dag och jag trodde aldrig att vi skulle nå fram till den stora dagen.

JUNI
Så helt plötsligt var vi där. Den 6:e juni 2009. Det bästa dagen i hela mitt liv! Det var en helt obeskrivlig känsla att uppleva en dag som bara var till för Carls och min kärlek. Och alla fina människor som var där och delade den med oss. Åh, som jag önskar att man kunde göra om det exakt likdant igen. Allt var över vad jag hade förväntat mig och som sagt, det var så helt fantastiskt underbaaaart. Jag har aldrig känt mig vackrare eller lyckligare än vad jag gjorde den dagen. Sen var det midsommar och vi var ett härligt gäng som hade en mysig dag i sommarstugan med lekar, god mat och härligt sällskap. Så som man vill att midsommar ska vara. Men jag kunde tyvärr inte njuta fullt ut, inom mig fanns oro och ångest. Efter bröllopet hade jag försökt trappa ner lite på min medicin. Det gick inte så bra och det var bara att höja dosen igen. Jag tog några semesterdagar för att försöka hitta tillbaka. Världens bästa mamma kom upp och var med mig några dagar i Göteborg. Det var skönt att bara vara och umgås.

JULI
Vi gav äntligen Mia och Gary deras bröllopspresent, vilket innebar en överraskningsdag på Öland fylld av tävlingar, sociala aktivitet och god mat. I mitten av juli var det sedan äntligen dags för riktigt semester. Som jag hade längtat. Vi åkte till Spanien i 10 dagar med Rebecca och Calle. Först var vi i mitt älskade Palma några dagar och sedan åkte vi till huset i Benidorm. Jag fick inte riktigt någon ro och kände mig inte redo att åka hem. Ville stanna i huset med Carl, men flygbiljetterna var alldeles för dyra för att boka om.

AUGUSTI
Semestern fortsatte och vi spenderade några dagar i Kalmar. Lata sommardagar i solen med mamma och pappa. Båtresor på sundet och grillning utomhus om kvällarna. Sommar är underbart. Den 15 augusti, på Carl födelsedag, kom även ett nytt litet mirakel till vår jord, Stella. Dagen efter åkte vi och träffade dem på BB. Världens finaste lilla bebis, aldrig att jag hade anat hur mycket jag skulle komma att älska denna lilla docka.

SEPTEMBER
Återigen en vecka i huset i Benidorm. Denna gången med hela Carls familj med respektive. Jag har som alltid svårt att umgås i större grupper eftersom jag ständigt ifrågasätter mig själv och vad jag egentligen tillför. Jag mådde sådär, men visst var det skönt med sol och bad och jag hade ändå en hel del trevliga stunder. Det jag minns mest var när John och Jossan skulle sova med mig och Carl i sovrummet på övervåningen sista natten. Vi sjöng godnattvisor för de andra i huset och berättade roliga historier. Jag tycker så mycket om att vara där nere i huset egentligen. När jag är där med Carl, så är det ett av få ställen här på jorden där jag faktiskt kan känna mig lugn och avslappnad. Där finns inga måsten och inga krav, bara en fin plats att vara precis så som man är.

OKTOBER
Oktober var månaden då jag gick igenom något som för mig var ett mindre helvete. En människa, som tidigare varit väldigt snäll och omtänksam mot mig och som jag verkligen upplevt att jag varit ärlig mot och försökt nå fram till, satte en kniv i ryggen på mig. Jag ger ärlighet, och många gånger är jag hård och kall, men jag är just ärlig och jag förväntar mig att bli ärligt bemött av min omgivning. Få gånger har jag känt mig så sviken, sårad, lurad och totalt trasig. Det fick många följder för hur allt skulle bli. Det var en månad med mycket gråt och ledsamhet och jag lärde mig mycket om mig själv och vad och vilka som egentligen betyder något för mig. Sen är det inte alltid så lätt att ändra sig och leva efter det man vet gör en gott. Vi pratade och det lades bakom mig, men när jag tänker på det så känner jag fortfarande en stor sorgsen klump inuti mig och jag tror aldrig att jag kommer glömma de känslor som gick igenom min kropp de där dagarna.

NOVEMBER
Oktober var också månaden då Carl och jag köpte vår nya lägenhet, och sålde dessutom den gamla, och en ny planeringsperiod tog sin början, och fortsatte sedan in i november. Det var många beslut som skulle tas och även om det egentligen är något som är väldigt roligt, så är det är inte alltid så lätt och kul som man kanske kan tro. I mitten av månaden fick vi tillgång till lägenheten och renoveringen tog sin början. Det blev en renovering som blev så mycket större än vi någonsin trott. Under resans gång dök det upp många nya saker att lösa och fatta beslut om, som gjorde att arbetet tog mycket längre tid än vi räknat med. Carl föräldrar, Susanne och Lennart har varit som två otroligt hjälpsamma änglar under den här tiden och utan dem hade vi aldrig hunnit så långt som vi har gjort. Jag uppskattar det något enormt.

DECEMBER
Den 6:e december var dagen då Carl och jag fick äran att bli Stellas gudföräldrar. Det var dop hemma i Kalmar och världens sötaste lilla flicka fick vatten på sin ännu kala panna och därmed sin fullständiga namn. Det var mysigt att träffa familjen och vännerna, även om det bara var under två dagar. Renoveringen fortsatte sedan. Jag kände att stressen inom mig blev mer och mer påtaglig. Julen kom och gick utan att jag ens hann märka av den. Jag lovar mig själv att ta igenom det stort nästa år. Och då bara ska jag fira den tillsammans med min familj. Utan dem blir det ingen riktigt jul. Juldagen var dagen då jag satt på golvet i den nya lägenheten och försökte andas. Kämpa mot paniken som bankade i mitt bröst. Jag bara orkade inte mer. På kvällen bröt jag ihop totalt och på annandagen satte Carl mig på ett tåg till Kalmar och där försökte jag hitta energi någonstans, försökte hitta tillbaka till allt som jag brukar tycka är roligt. Ännu har jag tyvärr inte lyckats och min ork och en ångestfri vardag känns för mig alldeles för långt borta.

SAMMANFATTNING 2009
När jag tänker tillbaka på 2009 känns det som ett år med mycket ledsamhet och oro. Visst fanns det många roliga dagar och lyckliga stunder, och framförallt fanns där den bästa dagen i hela mitt liv. Jag har lärt mig mycket det här året, om livet och om mig själv. Jag försöker jobba på att ta det till mig och leva efter mina nya kunskaper, men jag måste nog inse att det tar lite tid. Jag hoppas att 2010 ska bli ett år fyllt av lycka och nya utmaningar. Förhoppningsvis tar jag nya steg ut i världen och växer ännu mer som människa.