Jag borde sova.

Jag skulle vilja skriva här oftare. Jag skulle vilja skriva här när jag är glad. Jag skulle vilja skriva här när jag har något roligt att berätta. Men av någon konstig anledning så vill jag bara skriva här när jag är ledsen.

Jag kan gå en hel dag på jobbet och skriva ett blogginlägg i huvudet. Formulera meningar och tankar. Men så kommer jag hem och så blir det inte av. Trots att jag egentligen vill. Ibland tänker jag att jag kanske inte borde skriva om alla tankar jag har i huvudet. Jag tänker att någon kanske tycker att jag berättar för mycket, eller att jag kanske trampar någon på tårna. Eller det värsta av allt, att någon tycker att jag är tjatig. Att jag ältar och klagar. Och så tänker jag att jag inte borde bry mig om vad andra tycker. Det är min plats, mina tankar och mina ord. Ingen behöver läsa dem om de inte vill. Ingen behöver bry sig.

Men jag bryr mig. Även om jag ibland önskar att det fanns en knapp jag kunde trycka på som gjorde att jag inte brydde mig. Varför är det så viktigt vad andra tycker om mig? Jag vet ju vem jag är. Hur jag är. Eller? Varför låter jag någon annans uppfattning få mig att tvivla på mig själv? Och ibland är det säkert bara något jag har skapat i mitt eget huvud. Och även om det nu vore så att någon tror eller tycker något dåligt om mig, vad spelar det för roll? Jag har ju min nära och kära. De som tycker om mig precis så som jag är. Det som alltid finns där. Och det är egentligen det enda som spelar någon roll. Men ändå så tror jag alltid, att alla de där dåliga sakerna som jag TROR att andra tycker om mig, stämmer med verkligheten. Och så fortsätter jag att ifrågasätta mig själv dag ut och dag in.

Jag vet precis varför det är så här, men det hjälper inte. Det sitter för djupt. Och så står jag här igen och inuti mitt huvud så skriker jag till mig själv: Sluta bry dig för i helvete!

Men jag kan inte. Jag kan inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0