everydaystories

Så, jaha, vad ska denna blogg handla om då tänker kanske du? Och då tänker jag att jag borde ju kanske ha ett svar på det. Och så tänker jag. Och tänker lite till. Det typ hörs ut på gatan hur det knakar i skallen på mig. Alltså, jag har balkongdörren öppen då va. Fast det fattade du kanske. Annars skulle ju inte knakandet hörts så långt. Det kanske bara hade hörts här inne i vardagsrummet typ. Fast jag hör ju i och för sig ut hit till vardagsrummet när Carl sitter på toa och skiter. Så det kanske hörs dit in också. Men, aja, skit(!) i det nu då va. Det är ju ändå bara Carl som hänger där inne. Eller, är det förresten någon som hört när jag har tänkt (inte skitit!) någon gång? Kan ju vara kul att veta. Du kan väl skriva det i kommentarsfältet här under i så fall. Försök gärna beskriva det exakta lätet också. Men ja, bloggen då. Jag kom nog inte fram till något. Eventuellt har hjärncellerna runnit ut i samband med de senaste dagarnas snor. De ligger antagligen i någon söndersnuten hushållspappersbit bredvid en gammal seg pizzabit (antagligen en kebebpizza) i en hemköpspåse nere i soprummet. Alltså, det finns ju säkert ett par av er som läser detta som tycker att jag verkar helt osmaklig och jävligt trög. Men allvarligt talat nu. Det är precis så det är. Eller, ja, det kan vara så att jag bara är extremt uttråkad också. Jag blir lätt lite störd då. Men vem blir inte det. Eller?

Ni som känner mig väl vet att jag är som en berg och dalbana. Det går upp och det går ner. Och det kan handla om sekunder. Så, det är antagligen precis så det kommer att vara här på bloggen också. Höga berg och djupa dalar. Fullständig lycka, glädje och kärlek eller ledsamhet, ilska och ångest, rakt in i märgen. Men det är okej. Det tycker i alla fall jag. För det är jag. Och jag är bra precis så som jag är (klart som fan att jag fortfarande kämpar med att inse det och kommer säkerligen göra hela livet, men som sagt, det är okej tycker jag!). Jag har svagheter och styrkor precis som alla andra. Men det som jag kanske ser som en styrka, kan andra se som en svaghet. Mer om det en annan gång, annars tar detta inlägget aldrig slut.

Så, man kan väl sammanfatta det med att den här bloggen kommer vara precis som mina tankar. Precis som mina vardagar och mitt liv. Väldigt varierande! Så, välkomna in i huvudet på mig.

/Sofie