everydaystories

Är det inte så man brukar säga? Jag har tänkt på det de senaste dagarna. Och, jag tror faktiskt att det är så det ofta fungerar i den här världen. Visst finns det säkerligen undantag, men i det stora hela. Tyvärr. Tycker jag.

Men vad innebär snäll egentligen? Jag googlar. Följande ord kommer upp som synonymer till ordet snäll:

vänlig 88%
god 82%
hygglig 82%
godsint 82%
godhjärtad 80%
bussig 80%
reko 80%
välmenande 72%
omtänksam 72%
blid 72%
hyvens 70%
rar 68%
hjälpsam 62%
trevlig 62%
sjyst 60%
from 60%

Jag läser igenom, och jo, jag ser mig själv som snäll. Jag ser mig själv som vänlig (oftast, men det finns undantag), godhjärtad (oavsett vad jag har sagt eller gjort så har jag ALDRIG velat någon människa något illa)omtänksam (jag bryr mig om andra) och trevlig (förutom när jag är trött eller hungrig). Men, jag är helt övertygad om att det finns människor där ute som inte tycker att jag är snäll. Helt säkert finns det människor som upplever mig som elak och framförallt besvärlig. Jag kanske lurar mig själv, men jag vidhåller ändå att jag är snäll. Och okej, kanske lite besvärlig. För jag lägger mig i allt. MEN! Det är för att jag vill vara just snäll. Jag vill hjälpa till, jag vill lösa problemet, jag vill inte att någon ska må dåligt. Vad jag inte fattar är att alla vill inte ha min hjälp eller mina ord och min ärlighet. Och då är jag lite dålig på att inse det i tid. Men vad fan, jag är i alla fall snäll. Innerst inne.

Men tillbaka till rubriken. Jag har som sagt tänkt på det där de senaste dagarna. Och jag har kommit fram till att för mig räcker det att komma till himmlen. För mig är det ett betyg på att man har varit en god människa. Jag skulle aldrig trampa någon på tårna för att ta mig själv framåt. Däremot kan jag trampa någon på tårna för att försöka få andra att må bra. Men jag skulle aldrig gör det för min egen vinnings skull. Och den som inte tror på det känner inte mig. Och vad spelar det för roll egentligen? Vad någon annan tycker, tänker eller tror? Huvudsaken är ju att de som står mig nära vet vem jag är. Att jag själv vet vem jag är.

Det viktigaste för mig är dock inte att vara varken snäll eller elak. Det är att vara ärlig.

Men så kommer jag dit jag alltid kommer när jag funderar och tror att jag har kommit fram till något, jag kommer till: ELLER?!



Vad tycker ni? Vad är viktigast? Vad är att vara snäll och vad är att inte vara snäll?