2 dagar kvar till frihet
Nu är det nästan tre veckor sedan jag jobbade. Känns som en evighet. Och jag håller på att krypa ur mitt eget skinn. De första veckorna mådde jag verkligen dåligt och reflekterade inte över något annat än ångest, ångest och ångest. Men nu när jag ändå känner mig relativt bra igen så går dagarna så långsamt. Ingenting händer och jag känner mig instängd, ensam och totalt uttråkad. Nu är jag dock bara sjukskriven två dagar till, sen är jag ledig enligt schemat fredag, lördag och söndag. Och sen på måndag, ska jag äntligen få jobba igen!
Men, det är inte bara tre veckor sedan jag jobbade. Det är tre veckor sedan jag sminkade mig. Tre veckor sedan jag fixade håret. Tre veckor sedan jag gick i något annat än myskläder eller målarkläder. Det är som tur är inte tre veckor sedan jag duschade, men jag hade nog kunnat skita i det också om det inte vore för Carl. Men framför allt är det tre veckor sedan som jag kände mig som en normal människa. Jag ser ut som en luffare, känner mig som en misslyckad människa och luktar väl som en gammal äcklig sko.
Så, vad ska jag göra åt det? Först och främst har jag bokat klipptid och slingtid på fredag (jag ska duscha om byta om innan dess). Jag kan säga som så, att håret mår inte bra av att tryckas fram och tillbaka i en kudde i tre veckor. Jag ser ut som jag har ett skatbo på huvudet. Sen känner jag mig blekare (nästan genomskinlig) än ett lik från 1783. Där är alternativen solarie eller brun utan sol. Vi får se vad det blir. Och som sagt, kläderna, fy fan. Jag visste inte att jag hade så gamla kläder. Koftan jag har på mig just nu (och har haft de senaste 5 dagarna) köpte jag i Barcelona sommaren 2000. 10 år sedan snart! Raggsockorna har jag hittat i Carls strumplåda (du har sjukt många nya oanvända strumpor för övrigt!) och långkalsongerna (blåa med häng i baken i strl 160) är nog ännu äldre än koftan är jag rädd. Så, i helgen tänker jag minsann gå och shoppa något nytt. (Och Carl, innan du protesterar: 1. Ja, du ska följa med mig på stan. 2. Ja, jag vet att jag redan har skitmycket kläder, men nu har jag inte shoppat något på evigheter (möbler och inredning räknas inte) så knip ihop truten).
Man kan helt enkelt säga, att på fredag börjar 2010 för mig. Jag ligger lite efter alla er andra, men jag kommer förhoppningsvis ifatt. Och på måndag börjar det på riktigt! Jag längtar! Fast jag är lite orolig också. Varför kan jag inte bara sluta vara det?
Blir nog som så att det startas igen. men måste fixa lite ändringar först:)
Hahaha, det här var underhålling på H Ö G nivå. Been there. Jag har världens syn framför mig just nu. den är underhållande. (med undantag för orsaken såklart!)
Tur du inte har skägg, hade varit långt på tre veckor. Fö orkade jag inte bry mig om det på 3 dagar och gick till jobbet så, konsigt nog reagerade bara en. Hm, det är nog för gles för att synas. Iaf... se till att peppa nu när du börjar igen! Tre veckort utan shopping kan få dig att ta en plats i Guiness rekordbok. Tror din ekonomi har mått bra av lite sjukskrivning! ;)
Läste i ett tidigare inlägg på bloggen att du gärna ville ha lite feedback från dina läsare. Jag vill bara säga att jag hittat hit precis (trogen läsare hos Kalle!) och jag tycker verkligen att din blogg är jätteintressant! Säker på att jag kommer att titta in igen!
oops, dorleen är min dock min gamla blogg : )
Då börjar både ditt och mitt liv idag. Vad är det för jobb du återgår till? Och jag gissar att Carl är din man :D
